Vilodag och lite filosoferande om kondition och styrka och sånt

Det är nu nästan exakt ett år sedan jag satt hos företagsläkaren och tyckte att tre veckors sjukskrivning var jättelänge. Jag var ju bara lite trött och behövde få sova ut lite. #såvardetinteriktigt. Det känns som ett annat liv på en annan planet.

Jag blir fortfarande i vardagen ofta häpen av att vissa saker är så lätta nuförtiden, som att stänga den tunga garageporten, att sätta sig upp i sängen, att tråckla sig ur bilen när nån parkerat för nära eller att gå upp för tre trappor. Mina barn verkar också ha minskat i vikt det här halvåret ;-) När jag går från och till jobbet / bussen / spårvagnen så är det JAG som går om de flesta andra, och jag tycker att jag går i "normal" fart. #relativitetsteori

Jag märker såklart också min förbättrade kondition när jag tränar. Det var inte så längesedan som ett BodyCombat pass faktiskt var riktigt tungt redan i låt 4-5 och nu, tja, lite svettig blir jag ju såklart nu också men det är ingen rejäl pulshöjning vi pratar om. Jag minns också att jag i våras höll på att tokdö när jag hade missat att det inte var nån Zumba och Gustaf fixade en extra station på MoveIT åt mig så jag kunde vara med där. Idag kör jag MoveIT på en helt annan nivå, och är såklart trött, men har en återhämtning som gör att jag faktiskt klarar av att köra både fyra och åtta minuters tabata efteråt. Det är faktiskt Skitcoolt! Det är bara ett halvår sedan! När Gustaf och jag började träna i mitten på april så fixade jag några få chins med fullt stöd (nivå 18), nu gör jag 3 på nivå 10 och jag gör 200 squats och det är en kakbit!

Jag är faktiskt skitstolt över vad jag har gjort och jag ser fram emot att vara ännu stoltare om ytterligare några månader när jag har kommit i mål i fas ett och kan påbörja resan "uppåt" igen, när jag kan fokusera mer på att bygga muskler och låta fettförbränningen vara sekundär.

Jag kan - Jag vill - Jag ska