lördag 25 november 2017

Comeback! Idag thaiboxning #detärenlångvägupp

Dags att reclaima mitt liv och försöka hitta nån slags rimlig vardag igen!

Mission 1: Börja träna

Jag fattade ju att jag skulle vara i miserabel form, tyvärr har både anklar och axlar blivit sämre under "vilan" (långvila deluxe.. verkligen 🙄) men att jag också skulle typ ha "glömt" flera basictekniker - ja det hade jag nog inte räknat med. 🙄 Armbågshelvetet ska ju vara UTANFÖR knät vid block, samma armbågshelvete ska tillbaka SAMMA VÄG vid armbågsslag. Men nej då. Jag beter mig som en rookie och ger stackars Jörg blåmärken både här och där. Frustrerande. Minst sagt. Jag fattar ju att jag också har tärt rätt bra på mitt huvud den här perioden och förmågan att fokusera och koncentrera mig är låg så jag gör en mental anteckning om att rehabba huvudet också, inte bara kroppen!

Bortsett från min bleka insats (och ett litet blodvite och ett skav på armbågen) (jag vet, babysteps, det kommer tillbaka, men jag behöver gnälla lite nu, okej?) så var det ett kanonpass och jag kunde inte önskat mig em bättre comback-träning! Först kick-block i pet-version sedan mitsar med armbågar och sist sparring. Wihooooo. Som avslutning lite yoga. Och då gör det ont. Överallt. Det blir så tydligt i yogan när man tappat. Alla rörelser gör ont som f-n, kroppen känns stel och osamarbetsvillig och jag vill bara lägga mig ner och gråta. Men det gör jag inte. För jag vet att belöningen finns där på andra sidan. Och jag ska fånga den, även om det tar ett tag att nå dit!

För jag kommer igen, för det gör jag alltid!


fredag 3 november 2017

Hey! I am back! And ouch it will be a struggle! Äntligen på Gjuteriet igen!

Ja, blogläsare och vänner, har ni saknat mig? Vad hände undrar ni kanske, jo, jobbet hände. Jag har ett jobb som ibland innebär projekt med väldigt tajta deadlines vilket betyder väldigt många timmars arbete per vecka. Jag insåg att min kropp faktiskt inte klarade av belastningen av träningen när jag sov 4-5 timmar och jobbade 15 så jag tog det kloka beslutet att istället för att ha ångest över att jag inte lyckades klämma in träning i livet som ändå blev skit för att kroppen inte pallade så pausade jag träningen. Vi är inte klara med projektet men nu känner jag att jag kan börja den mödosamma vandringen tillbaka. Och idag tog jag första steget.

Det kändes klokt att börja med ett pass för Bostjan. Kunnig, lugn, sansad, trygg. Precis det jag behöver nu så när jag nu hade en "ledig" dag (ja, jag har bara jobbat några timmar idag faktiskt!! yey!) så bokade jag mig, men ärligt det var inte utan ren rejäl portion ångest jag åkte till Gjuteriet idag.

"Genomförandemål" satte jag längst fram i pannan. Idag handlade det BARA om att genomföra ett pass. Men ändå, nånstans så blir jag sur över att jag är så svag, motar tillbaka mina tankar till "genomförande", hamnar i men VA FAN HUR JÄVLA TUNGT KAN DET VARA, mantrar "genomföra genomföra genomföra". Ja ni fattar. 🙄

Efteråt, är känslan lätt illamående, yr, ont som FAN i underarmarna och stolt. Stolt över att jag gjorde det. Jag lät inte latmasken vinna, den här gången heller.


Passet då, kul upplägg med 6 övningar, 1 minut på varje "station" (inkl förflyttning och viktändringar), 5 varv, så totalt 30 minuter. Målet var att göra 5-10 reps, jag låg mellan 5-7. 



Samtliga vikter var "låga" i förhållande till mina pers, dock blev jag förvånad över att jag fortfarande kunde göra femmor i bänkpress med 30 kilo, inte alla 5 varven men 3! Det har ju varit en riktig dödarövning för mina axlar innan. (Axlarna ska inte prata om idag. Jävla miffokropp). 

Efter den rundan fick vi göra "bring sally up" med sholder pressar, jag nöjde mig med 10-kilosstången idag. 🙄 Det räckte. Mer än väl. 

Avslutningsvis 4 minuter tabata med mountain climbers och burpees. Inte stark. Verkligen inte stark. Men nu har jag en baseline att jobba utifrån (2 burpees på 20 sekunder... 🙄🙄🙄 for REAL .... )

Tack Bostjan. För ditt lugn, ditt tålamod och dina genomtänka och roliga pass!