torsdag 18 juni 2015

PT-pass # 15 - om att våga misslyckas för att vinna!

Insikterna duggar tätt, jag lär mig en väldig massa om mig själv under mina pass med PT, det hade jag nog inte räknat med, att det skulle bli en så stor mental coachning förutom den fysiska. Jag är väldigt tacksam för att jag fått möjlighet att göra den här förändringen av mitt liv!

Eftersom Move-IT-passet igår gick hårt åt benen så la PT-Gustaf fokus på överkropp idag, men lite ben hann vi med också! Började med en utsida-lår-kombo-magmuskel-övning #effektivitet #MeLike Sedan några ben-mage-axel-övningar på pilatesbollen - jag är väldigt glad att jag slapp se hur jag såg ut, men effektivt var det! Och så var han lite sneaky idag, den där PT-n ;) han gav mig hantlar och försökte dölja vilken storlek det var :-D och jeeezzzus va tunga #säkerthundrakilominst men vet ni, jag klarade det ju.

Kanske börjar bli tjatigt nu men det är verkligen så, jag tror väldigt lite om mig själv i gymmet. Och varför är det så? Det förstod jag idag när PT-Gustaf frågade "Vad är det värsta som kan hända om du misslyckas?" (när jag gått minst en meter längre fram i TRX-en än vad jag var trygg med) Och svaret är "Att jag misslyckas". Jag HATAR att misslyckas, jag är faktiskt väldigt dålig på att misslyckas, det är liksom inte min grej. Jag gör grejor jag vet att jag gör jäkligt bra resten låter jag bli. Eller så har det varit tills nu, men det måste ju inte vara så, det finns hur många kloka saker som helst sagt av kloka människor när det gäller att misslyckas. Albert Einstein påstås ha sagt "You never fail until you stop trying". I gymmet är det ju BRA att misslyckas, det är ju när man inte orkar mer som man tränat klart. Jag ska försöka omfamna iden om att våga försöka tills jag misslyckas när det gäller min träning.

Vi tog sedan en sväng inom gymmaskinerna och jag gjorde chin-ups, ryggresningar och benpress. Än en gång utmanade PT-Gustaf mig, med så mycket vikt att jag inte kunde trycka upp plattan själv. 103,5 kilo. Alltså etthundratrekommafemkilo. Det är typ hur mycket som helst. "om du gör 4 är jag nöjd, gör du sex är det superbra". Jag gjorde SEX! #såjäklastolt



Avslutade med lite mer mage, axlar och smal rodd,  och sedan en "lugn" rodd, eller den var lugn ett tag tills "någon" #nivetvem sa "du har ju en bra tid på gång där" - och då var jag ju bara tvungen att öka lite till ;)  Jag tror minsann han har hittat mina knappar nu :-D

Glad Midsommar önskar jag dig och dina nära!

8 kommentarer:

  1. Visst är det häftigt, att man klarar så mycket mer än man tror om man låter bli att tänka efter så mycket hela tiden och bara KÖR! Skitbra jobbat av dig!

    Jag höll på att svimma när jag lyckades köra över 100 kg i benpressen första gången. Idag klarar jag 8x3 reps med hela 180 kg (tydligen har jag helt sjuka benmuskler utan att ha gjort något särskilt för att få dem, det är något genetiskt!). Du och jag står verkligen för girl power :D

    https://lightertimesahead.wordpress.com

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jösses! 180!!! Det är du och Anja Pärson då :-D ;)
      Ja, det är ju som jag postade i nåt annat inlägg, kroppen orkar allt din hjärna tror att den kan. Och så är det ju, jag brottas ju massor med min hjärna på flera plan just nu så detta är ytterligare en dimension av mitt nya jag :-D
      Tack för pepp <3

      Radera
  2. Älskade vän!

    Det är inte farligt att inte lyckas, bara läskigt. Men man utvecklas som mest när man testar sina gränser och provar saker saker som man inte riktigt kan.

    Misslyckas gör man först när man inte vågar erkänna att man inte lyckats och därför inte tar hjälp så att någon annan blir påverkad av det man inte lyckades med.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den här "jag tillåter inte att jag misslyckas"-grejen sitter väldigt djupt och väldigt långt inne och det blir för privat att prata om det här men TACK för din omtanke och ditt pepp! <3 <3 <3

      Radera
    2. Stopp stanna!

      Jag pratar inte om att misslyckas!

      Jag pratar om att inte lyckas!

      Milsvid skillnad! Du måste först våga att inte nå hela vägen fram (att inte lyckas) sen kan du öva på att våga att misslyckas (fast det vill man ju inte)

      Radera
    3. För mig, samma sak, inte nå målet = misslyckas, om jag kör till Varberg är det same shit om jag får soppatorsk i Morup (inte nå hela vägen fram) eller kör fel och hamnar i Långås ;) (misslyckas). :-D

      Radera
    4. Lyssna på Melkermamman. Hon skriver kloka ord. Och det gååår ju liksom inte att utvecklas om ambitionsnivån bara är att "inte misslyckas" ;) eller hur? Tur du har hjälp av Gustav! Kanske landar du i en trygghet i vad du vågar testa och inte? <3

      Radera
    5. Det är ju en sak att veta något intellektuellt, och jo, Melkermamman har ju rätt, och det är ju att kliva ur den där komfortzonen som är så svårt för sånna som mig. Men jag tränar mig. Idag körde jag t.ex. inte alternativen på step-passet utan körde den vanliga övningen och vilade istället (=inte lyckas :-D) Gustaf är en klippa på många olika sätt, trygghet är ett av dem!

      Radera

Jag blir väldigt glad om du vill kommentera med pepp eller tips eller bara säga att du har läst! /Marina