Jag erkände idag för PT-Gustaf att jag hade försökt göra en un-assisted chin-up på utegymmet men att kroppen banne mig inte rörde sig en endaste millimeter #pinsamt #svagast Jag fattar ju också att det är min vikt-muskel-ratio som måste förändras för att en sån övning ska vara möjlig :-D "Va bra, då har vi ett mål till" sa han då, den alltid så galet positiva och glada PT-n ;) Och han har ju rätt, jag ska verkligen försöka ta till mig lite mer av den positiva livssynen som han förmedlar!
Idag gjorde jag först några smidighetsövningar, den första var en variant på "gå in i hunden" typ :-D den tyckte jag att jag fixade ganska bra, sedan den där med armhävning på mitsar, väldigt svårt, lite märkligt det där att man ligger där som en typ död fisk och verkligen försöker få kroppen att röra sig men det händer liksom inget, som att försökta flytta på en vägg, stopp liksom. Fick hjälpa till lite med rumpan och benen och då kom jag upp några gånger i alla fall :-D (Kanske att en full tabata-omgång med armhävningar igår spelade in lite här, eventuellt ;) ) Sedan lite överkropp, rygg, axlar i gymmet och så avslutningen: sjukt många konditionsintervaller #tunnluft #legsarehurting, den bästa såklart att puckla på PT-n som höll en mits ;) #ocksåbraförstressen Tog mig ganska många minuter att få tillbaka nån slags normal andning efter det!
Jag börjar inse att det här med att träna med en PT blir nån slags beroende, det är motivation och piska och rolig träning men det är också en slags omtänksam snuttefilt på nåt sätt, en ganska märklig relation när man tänker på det. #snilletfilosoferar
Gick lite på bandet innan en lång skön avslappning/stretch fick avsluta dagens träning. Cyklade hem i solen och kände mig ruskigt nöjd med mig själv!
Härligt jobbat! Blir lite sugen på en PT jag också när jag läser din blogg. Besitter någon slags skräckblandad förtjusning till det där med PT. :-)
SvaraRaderaSarah
Tack för pepp! Jag måste erkänna att jag kanske inte helt trodde på konceptet från början men jag är helt såld nu, men jag tror inte att fem gånger räcker, man måste liksom hinna skapa den där - lite märkliga - relationen och det är först nu när han bevisat X antal gånger för mig att han har rätt och jag har fel, att jag orkar och kan massor jag inte tror om mig själv som liksom ketchup-effekten kommer. Det är dyrt som satan men jag tänker att det är min tid nu ;)
Raderawow, jag lyckades äntligen skriva en kommentar :-)
SvaraRaderaSarah
Har du en g-mail är det ännu enklare, då ser du bara till att vara inloggad med den så kan du kommentera som ditt google-konto :)
Radera