Som fd prestationsprinsessa är det en smal balansgång mellan att vilja prestera i träningen och nå mina mål där utan att för den sakens skull tappa fokus på tillvägagångssättet. Good Enough!
onsdag 3 juni 2015
Idag lyssnar jag på kroppen och ger den en vilodag!
Tänkte ju kört ett pass idag men när jag lyssnar på min kropp så är det soulfood den behöver så idag blir det lite student/examensshopping och lunch på stan och fysisk vila. Om väderprognosen stämmer blir det utmärkt promenadväder i morgon och det känns som något jag behöver, promenad utan prestation.
Som fd prestationsprinsessa är det en smal balansgång mellan att vilja prestera i träningen och nå mina mål där utan att för den sakens skull tappa fokus på tillvägagångssättet. Good Enough!
Som fd prestationsprinsessa är det en smal balansgång mellan att vilja prestera i träningen och nå mina mål där utan att för den sakens skull tappa fokus på tillvägagångssättet. Good Enough!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Fast vet du, jag tänker att det inte handlar om att vara eller inte vara prestationsperson! T ex är jag också prestationshysterisk såtillvida att jag verkligen vill prestera bra. - för min egen skull i huvudsak men även i grupp om det skulle vara så. Men jag hatar att misslyckas så jag ser det som min mission att prestera så bra som JAG kan. Eller iaf bara lite mer än vad jag egentligen (tror att jag) kan. Det handlar egentligen inte om att vara good enough för mig, bara att vara så bra som jag har möjlighet att göra. T ex sätter jag alltid (typ alltid) mål som ligger klart över "mysnivå" men inte så orimligt höga att de är onåbara. Jag vill behöva kämpa, jag vill utmana och utmanas, jag kan gärna pressa mig men jag vill inte prestera på en nivå jag i längden vet inte är genomförbar. Jag tror alltså det handlar om att ställa sådana krav och mål att de är nåbara.
SvaraRaderaJag har jättesvårt att förstå att det finns folk som vill prestera utan att prestera bra, om du förstår hur jag menar?
Det låter som en liten simmare jag känner ;) Jag är nog av ett annat virke tror jag. Jag hatar också att misslyckas, så jag försöker inte om jag inte är säker på att jag lyckas, eller sån var jag förut, nu försöker jag att hoppa ut ur komfortzonen och faktiskt göra saker jag inte kommer att bli bra på, bara för sakens skull liksom. Jag behöver sätta mål som är strax under det jag egentligen kan, för jag kommer aldrig att bli nöjd med att BARA nå målet. 120 är mitt 100 liksom Jag vill alltid överträffa förväntningarna, alltid ge lite extra, lite mer. Men det blir ett problem, både privat och i jobbet. Jag måste alltså lära mig att INTE pressa mig själv. Men, såklart, blir det konstigt i en träningssituation där själva pressandet är träningen. Så. Därav balansen. :)
Radera