I morse dök ett blogginlägg från
www.starkochglad.nu upp i mitt flöde och jag fick nästan lite andnöd. "Glöm inte bort dig själv" var rubriken och Alexandra skriver om hur duktiga vi är på att klanka ner på oss själva, piska oss själva och säga fula ord om oss själva, om hur vi aldrig skulle behandla andra på det sättet så varför gör vi det mot oss själva? Jag såg mig själv, hur jag aldrig varit nöjd med det jag gjort, hur mycket dumma saker jag har sagt till mig själv och det högg till, hårt. Även om jag nu blivit bättre på att prioritera mig själv har jag fortfarande svårt att tycka om mig själv. Alexandra skriver:
Var tillåtande, förlåtande och accepterande, älska dig själv med bra som mindre bra sidor. Du är fantastisk och värd det allra bästa, kom ihåg det!
Så TACK Alexandra för det virtuella wake-up-call-et! och dina klok-ord ska jag vårda ömt! Och har du inte redan rusat in och läst hennes inlägg så gör det!
Love yourself as you love your darlings
&
Be your own sunshine
Mäh! Det här har jag ju sagt massa gånger!! Har jag aldrig sagt det till dig rakt ut så det fastnat? <3
SvaraRaderaps. nu testar jag att kommentera från datorn så får vi se om det funkar!
<3 Vissa saker måste kanske komma vid rätt tillfälle också? Jag vet inte. Just det här att ge sig själv det man ger andra tog liksom skruv för mig. Du är en fin vän och du har försökt, det ska gudarna veta men jag har nog inte varit mentalt redo att ta emot just dom här visdommarna tidigare (stavas det med två m??)
Radera(och yey! det funkade från datorn!)
Ja, så mycket som kroppen & huvudet klarar av och står ut med så ska man vara snäll mot den. Inget vunnet på att klanka ner på sig själv, vi är ju alla fantastiska på vårt eget sätt!
SvaraRaderaDet är lätt att glömma i vardagsekorrhjulet, så himla bra när man ibland ramlar över en klockren och viktig påminnelse!
Radera