PT-pass # 43 - antingen börjar jag bli vek eller så har PT-Gustaf höjt nivån ett par snäpp

Idag fick jag vad jag tålde, igen. Jag funderar allvarligt på om jag blivit vek och mesig för jag får banne mig slita hårt på PT-passen, både fysiskt och mentalt! Antingen det eller så har coachen skruvat upp nivån rejält.

Jag började med att värma upp på roddmaskinen och testade lite hur det känns att ro i tempo om 2 min/ 500 meter - vilket då är det tempo jag behöver för att nå mitt mål om 1000 meter under 4 minuter. Det är bra fort alltså, samtidigt är det också en hel del teknik. Nåväl, jag ska nog klara av det så småningom, jag har ju ett helt år på mig ;-) #kanskefårätauppdet

Dagens pass började med "uppvärmining" i benpressen, efter första setet började jag definitivt ana oråd, om coachen kallade det här uppvärmning, ja då jädrar kommer det att bli hårt. Nästa övning var bulgariska utfall i smit-en. Först med bara stången och sedan med stång+10 kilo. Det brände. Rejält. Och yrseln var tillbaka. Jag måste verkligen lära mig andas när jag tränar så här kan vi ju inte ha det! Rätt var det är så svimmar jag väl.... Nästa utmaning var ryggresningar, som vanligt först med 5-kilo och sedan utan vikt. Var tvungen att vila ett tag sedan. My god! Och det var bara första kvarten! Sedan följde en sjukt jobbig kvart med core-övningar åt alla håll och kanter. Försökte fuska lite genom att hålla i ribbstolen men det försöket genomskådades direkt #haha #dengubbengickinte Sedan fick jag köra underarmar igen, hade aningens svårt att få händerna att fungera efteråt när PT-Gustaf tyckte att jag skulle köra triceps. För att göra det måste man kunna hålla i repet, blir ju inte så mycket tricepsträning om jag försöker använda tänderna... tänk er en T-rex, så kände jag mig #haha. "Nu ska vi köra tungt, riktigt tungt" - i min tröttdimma tänker jag "jaha och vad är det vi har gjort hittills?" men han menade allvar - coachen skojar aldrig nämligen ;-) Vi började nånstans låååååångt ner i viktmagasinet och jag gjorde långtifrån alla reps han tyckte att jag skulle för det GICK faktiskt inte, kroppen vägrade lyda. Det är väl det som kallas att träna till "fail" ;-) Förhoppningsvis skrämde jag bort några millimeter gäddhäng till :-D  Cardio-avslutning idag var många tabataintervaller. Först hoppsasteg fast upp på bräda, 2 ggr per ben (= 4 intervaller), sedan snabba fötter på låga brädan, 3 intervaller. Sedan 3 intervaller core avslutade med hur-många-som-helst intervaller på ski-erg. Jag tror det var 6 intervaller faktiskt men jag tappade räkningen gled in i dimman och lyssnade bara på coachens nedräkningar.

Efter den genomköraren så vilade jag lite, raklång på ryggen, flåsandes. Jag tror mina gymkompisar börjar vänja sig vid att jag ligger där och är halvdöd så ingen höjer längre på ögonbrynen eller undrar om jag mår bra. För mår bra gör jag ju! Det är ju DEN känslan jag vill åt, men det är inte alltid jag älskar vägen dit jättemycket ;-)