tisdag 29 december 2015

Jag är lite kär tror jag och herregud vilken tung release av Grit Cardio!

Egentligen är det bra konstigt, att man kan gå frivilligt till en träningsform som verkligen driver en till gränsen och förbi den, och inte bara ett pyttesteg förbi, en hel jäkla mil förbi gränsen, . Och inte bara en gång utan om och om igen? Vad är det som gör det? Varför gör JAG det?

Jo, dels måste man nog vara lite småknäpp #haha #somjagärdå, och så måste man vara lite kär, ♥♥♥ som jag då, tokkär i endorfinerna, tokkär i känslan av total utmattning. Belöningen är större än insatsen helt enkelt! Och med träning är det nog ofta så, att belöningens storlek står i proportion till insatsen, vilket får mig att tänka på inlägget jag skrev: "I am not about choices" - och nej, jag är inte en person med många gråskalor, så varför skulle jag då fastna för nåt annat än "formel-1"-träningsformerna? All or nothing. Thats me!

De flesta grit-pass på schemat ligger nu utanför de tider jag kan träna, förutom om jag kan snurra runt mina arbetstider då, men så här under julledigheten så passar jag på :-D Det var därför första gången jag körde Grit Cardio 14 idag! #Igotgrit. Och för att citera Meekatt: SKJUT MIG!, det var exakt vad tänkte jag några gånger, alltså den här releasen är verkligen galet tung! Men också helt galet underbart roligt och varierad och .... ja... alldeles alldeles underbar!



Tre snygga och väldigt glittriga tjejer som överlevde den här gången också! 

Jag måste verkligen träna på bearcrawl, alltså hemma med normal puls går det hur bra som helst, när jag är nära maxpuls så vägrar liksom armar och ben att röra sig i nån slags passgång. Dom rör sig inte alls om jag ska vara ärlig. Stillastående bearcrawl? #intevärldensbästacardio #skärpdigförfan Och så var det en slags planka på - håll i dig nu - böjda armar #whut #notpossible, alltså i nedersta armhävningspositionen stå still där, hoppa ut och hoppa in med fötterna, upp i armhävningen och ner igen. Alltså, jag ser ju PT-Gustaf göra det framför mig men det övergår mitt förstånd hur mannen lyckas. Gustaf Granit som oboy-killarna kallar honom. #haha

I morgon  - PT!

Snakeskin idag också - så galet sköna! Jag är kär i dom också! 

Väldigt glittrig. Och rufsig. Och trött. Och lycklig! 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Jag blir väldigt glad om du vill kommentera med pepp eller tips eller bara säga att du har läst! /Marina