fredag 22 maj 2015

Min historia - eller ett gäng undanflykter för varför jag är där jag är

När jag gifte mig 2003 vägde jag 67 kilo, jag tränade regelbundet och mådde ganska bra. Här är en bild från bröllopsresan :-D #ingenvinnarbildtekniskt
Augusti 2003

Vad hände sen? Först en graviditet som var lite jobbig och resulterade i minst 30 extra kilon, ammade hur mycket som helst men inte hjälpte det #orättvist så 2006 väger jag runt 86-87 kilo. Går väl lite upp och lite ner men det händer inte så jättemycket.


Maj 2006

2009 blev jag gravid igen, en enklare graviditet så slutvikten låg väl runt 95-strecket, nu fick jag lite mer "hjälp" på vägen ner men stannade återigen runt 85 kilo. Vakna nätter #nattaktivunge och för mycket av sånt som kroppen inte ville ha resulterade våren 2012 i en totalkraschad kropp och en viktuppgång på 13 kilo på 3 månader.

Juni 2012
Jag fick hjälp av en homeopat att komma underfund med vad kroppen tålde och inte (via elimineringskost bland annat). Det tog ungefär ett år innan jag kände igen mig själv. Kvarvarande överkänslighet är mot vete och vassleprotein så det undviker jag att äta. Min mage är känslig och jag behöver hjälpa den på traven en del fortfarande. Det gör att jag är lite feg med att experimentera med maten, jag är rädd att jag ska tappa det jag nu har som jag ändå känner är en acceptabel nivå.

Jag insåg att jag inte skulle klara av ytterligare en batalj med 15 extra kilon på egen hand så jag  deltog i en 3-veckors viktminskningsgrupp på Motionshuset och den fick resultat. Jag höll i träningen några månader - över sommaren och en bit in på hösten men sedan gjorde sig livet påmint och jag körde i diket igen #cornflakeskörkort

I slutet av 2013 gjorde jag ett försök att på egen hand komma igång igen men sjutton förkylningar och 38 vabdagar senare var jag om möjligt i sämre skick än nånsin. Försökte acceptera mig i den kroppen jag levde i men det var svårt. Sporadisk träning varvas med långa uppehåll under 2014. Hösten 2014 mår jag jättedåligt, även om jag inte förstår det.

Oktober 2014
Oktober 2014 sitter jag på mitt kontor efter ett krävande möte och kan inte sluta gråta, jag har ont i hela högra sidan, jag har svårt att andas och jag känner mig faktiskt riktigt sjuk. #ynklig Mina underbara kollegor #niärfantastiska, ser till att jag kommer hem och "tvingar" mig också att ta kontakt med företagshälsovården. Det är början på vägen tillbaka. Det har varit ett långt och svårt halvår där jag har tvingats frontera både gamla och nya spöken.

December 2014
I våras växte också beslutet fram att jag behöver byta arbetsplats och arbetsgivare vilket gjorde att jag avslutade min anställning efter nästan 25 år. Sorgligt och tungt men också en avspark på resten av mitt liv. Under min sjukskrivning hade jag "order" av läkaren att gå mycket promenader och det gjorde jag också. Nu är jag i slutet av min rehabilitering och nu gäller det att få kropp och knopp i samklang och då kände jag att det var dags att investera i MIG och jag nappade på ett erbjudande på Motionshuset om ett paket på 20 PT-timmar. Ja, och resten vet du ;) 


Jag har satt ihop de vägningar jag har gjort på impedansvågen på Motionshuset i en fin liten graf #excelnörd och som du ser har det inte hänt så mycket mer än under viktminskningsgruppen. Men det ska det bli ändring på nu! #forzaMarina







3 kommentarer:

  1. Modig du är vännen! Och stark. Är galet stolt över dig <3

    SvaraRadera
  2. Härligt Marina!
    Vi ses kanske på motionshuset i sommar :) Eller tipsa gärna om något ställe som kör yoga i sommar så ses vi där!

    SvaraRadera

Jag blir väldigt glad om du vill kommentera med pepp eller tips eller bara säga att du har läst! /Marina