Satt och pratade med en kompis idag och försökte sätta ord på varför det är så kul, och det är just den mentala utmaningen som är speciell. Att vara "under attack" men ändå kunna tänka klart och anpassa sin strategi och hitta motståndarens svagheter, att vara skarp och klarsynt när man precis fått en smäll i huvudet och en spark på benet är inte det enklaste men absolut nödvändigt i thaiboxningen. Det är den delen som är sparringen och det är det jag tycker är roligast!
Idag hade vi först lite mitsträning, och när det går två veckor mellan gångerna jag tränar så glömmer jag ju det jag lärt mig *facepalm* men jag tycker nog ändå - om jag får recensera mig själv - att jag är lite snabbare i slagen och att de kommer lite mer rakt fram nu. Får ta och filma lite igen nästa gång ;-) Kickarna har jag mer kraft i nu men jag är ju fortfarande snigellångsam, så frustrerande! Enkla kombos idag, fokus på teknik, snabbhet och kraft! YEY!
På med skydden och redo för sparring-delen, det är "skönt" att sparras mot någon som jag vet kan ta allt jag har och mer därtill, då behöver jag liksom inte känna att jag riskerar att slå för hårt, å andra sidan kan det ju komma en och annan hård motattack som kanske inte riktigt dyker upp när vi kör rookie mot rookie ;-) Det är där den mentala utmaningen kommer in i bilden. Jag gjorde mer rätt än fel några gånger i alla fall ;-) Ska träna på att fly undan också :-D ;-) Bam-Bam-Bam-Backa!
Avslutade med mits-fys, fick hyfsat tryck i mina frontkicks till slut!
Sist en selfie av en endorfinhög och lycklig Marina!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag blir väldigt glad om du vill kommentera med pepp eller tips eller bara säga att du har läst! /Marina