onsdag 10 augusti 2016

PT-pass #66 - Armar, rygg och bröst, tungt, och många reps och oj vad det gjorde ont!

Idag kände jag mig ärligt talat inte som så mycket fighter utan mer ynklig och liten, och det märktes tydligen redan på mitt "hej" för Gustaf såg förvånad ut och sa "vad var det för ett litet pip?" Så jag fick ju erkänna att jag inte var på topp, men det varade inte så länge, det är svårt att liksom inte vara glad och full av energi när man har med Gustaf att göra, han smittar liksom. :-D #påettbrasättdå

Det är ju det där med att förnya sig i gymmet ;-) ingen risk att jag fastnar i gamla hjulspår när jag har med Gustaf att göra #haha #ingendagärdenandralik. Trots att jag simmade sönder min axel igår så kändes den ändå helt okej idag, lite öm på några punkter men inte värre än att jag tyckte vi kunde köra det som Gustaf planerat, men han la så klart in en mastodont-variant av utåtrotationerna först #burningashell. Innan dess hade jag faktiskt varit en följsam elev och gjort min häl/ankelrehab också ;-)

Först bänkpress, jag tror jag gjorde 10 reps på varje vikt men det kändes som trettiofem, minst ;-) Först bara stången, sedan +5 kilo och sedan + ytterligare 10kilo. Vila. Och så ner igen. Den sista repen kändes det som att stången vägde hundra kilo, det var inte mycket av mina muskler som jobbade utan den fick coachen lyfta upp åt mig.

Underarmar. "Förra gången var det ju lite väl lätt för dig" säger coachen och syftar på måndagens MoveIT, och jo, visst var det lite väl lätt då, men med tanke på vad som sedan följde i dagens pass så var den här kanske lite elak ;-) What doesn´t kill you make you stronger har jag hört! Så, många sekunder, både med bara stången (20kilo)  och lite färre sekunder med 25 kilo. Resultat = krampande underarmar. Mission completed.

Smal sittande rodd, även här nåt slags megadropset i 10 reps, sög bra i ryggen vill jag lova! Därefter direkt till assisted pullups (du får vila lite om du vill sa coachen, tack sa jag, tacksamt.) och jeeeezuuuuuss vad triceps gjorde ont när vi kom till mitten på andra set-et. Sista repsen var det återigen inte jag som jobbade utan coachen fick trycka upp mig. Kunde ärligt talat knappt hålla mig i handtagen. T-rex arms. Yep!

Fick pausunderhållning med några lätta reps insida lår. Jag börjar ana ett mönster här. Coachen har en plan! Jag återkommer till den när jag fler bevis #moahhhh #miglurarhaninte #klarthanharenplansickan

Sedan, biceps. NU trodde jag faktiskt att han skojade. Men nej, just det, han skojar ju aldrig. Smal stång och nån variant med både vanliga långa curls och korta. Nu blev jag lite Pippi Långstrump och när han inte tyckte jag skulle släppa stången så sa jag bara att "Jo, det gör jag visst" och då fick jag det ;-) Enough is enough liksom. ;-)

Där nånstans hade mina händer och armar helt slutat att fungera. Skulle fylla på min vattenflaska och har knappt styrka att sätta på kranen, så förstår ni magnituden av den trötthet jag kände ;-) #gnälligsomtusannu. Ska jag vara helt ärlig så är det ju just det här jag har honom till, coachen alltså, för så här långt ut ur komfortzonen tar jag mig inte på egen hand, vara snäll kan jag vara mot mig själv utan hans hjälp liksom ;-)

Avslutade med en massa core-övningar, ben upp och ben ner, ben häråt och ben däråt. Det är nyttigt men inte roligast på passet, och det är bra att han "tvingar" mig, för så hårt kör jag aldrig core om jag gör det själv.

Lämnade gymmet helt skakig och trött och - som vanligt - endorfinhög och lycklig!





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Jag blir väldigt glad om du vill kommentera med pepp eller tips eller bara säga att du har läst! /Marina