Om skillnaden mellan att behöva och vilja

Ytterligare en plågsam lördagmorgon där jag ålade mig ur sängen och med nöd och näppe lyckades behålla lite yoggi-frukost. #inteettduggroligt. Nu känns det inte heller riktigt värt det om jag ska vara ärlig. Ska jag träna sånt jag behöver snarare än sånt jag vill så krävs det en lite annorlunda ingång i det passet än zombiekänslan. Jag vet att det är jättebra att träna snabbhet i fötter, jag vet att jag behöver det. Men är det roligt? Inte ett enda dugg, lika o-roligt som att träna utåtrotationer. #världenstråkigasterehab, Vilket jag gör - men som en pytteliten del i något som är kul, då är det liksom uthärdligt.

Efter uppvärmningen idag fick vi köra steg i stege. Det är ungfär som bodystep fast utan låda. Inte särskilt svårt koordinationsmässigt för mig alltså, mest tungt i vader och lår. Och båååååring. Jag har otroligt svårt att upprätthålla motivation för den sortens träning i vanliga fall, lördag morgon 9.20? Obefintlig motivation, hade inte Anna varit där hade jag åkt hem. Sedan fick vi träna lite andra förflyttningar, inte heller superintressant #jagvethundraprocentnegativnu.

Frontkickar mot mits var i alla fall lite mer min typ av träning men vid det laget är jag totalt uttråkad och vill bara åka hem så det var nog dom mest oengagerade kickar jag gjort. Knä mot mits och sedan avslutande rusher med armhävning där min axel säger "knäck" och där rök bänkpresspasset jag hade tänkt köra i morgon. #jävligtbitter.

Lite fys och så var det ÄNTLIGEN över och jag får åka hem och sova.

Jag får nog ge upp det här med lördagsthaiboxning om det ska fortsätta så här. Hela dagen blir ju förstörd. Blä. Jag vill ju vakna och känna mig "awesome". Men det gör jag inte. Jag vill träna ROLIGA saker, det finns så mycket rolig träning, jag vill inte slösa bort min träningstid på tråkiga övningar. Gruppträning passar nog helt enkelt inte mig särskilt bra.