Bäst idag var att få den oehörda lyxen att köra mits i "championship round" mot the one and only - Svempa. Det är så sjukt jobbigt, och roligt och helt underbart - bästa Svempa! Tack!
Innan dess värmde dom andra upp med lite spring och blandade småhopp, jag körde min rehab #duktigtjej, Jag passade också på att köra latsdrag med KB och lite framåtlutande flyes när dom andra körde en kullerbytta-övning. Mycket bättre. Jag ska tänka så, putta in lite av det där jag vet att jag behöver mitt i det jag vill göra!
3 mitsronder var - kabom! Därefter fysträning, inte en optimal sådan för min del 🙄 och förutom det så ger vissa typer av övningar mig sådana flashbacks till skolgympan att jag får ångest och vill springa och gömma mig på toan! FAN vad det har satt spår i mig! Hur många andra finns det inte som kanske egentligen hade tyckt om att röra på sig, om bara förutsättningarna varit rätt. Istället har jag i ett halvt liv trott att det här inte är för mig, att jag är värdelös och bara tanken på nån form av rörelse i grupp har gett mig ångest. Se på mig nu! Men. Fortfarande, "lag-lekar" där jag vet att jag kommer att "sinka" mitt lag är svåra att hantera mentalt. Jag kan inte tävla i fysisk aktivitet, då försvinner glädjen för mig. Viktig lärdom!
Så, med ett stort och varmt tack till alla träningsmänniskor i mitt liv så beger jag mig iväg på ytterligare en aktivitet som är WAY ut ur min komfortzon.... Nattklubb i Göteborg. 😱😱😱 Ni inspirerar mig att ta kliv jag inte vågat ta annars. Ni peppar, lyfter och ger mig tilltro till mig själv och min förmåga. Så. Det jag gör ikväll hade inte heller varit möjligt utan er.
Hur jävla svårt kan det vara?
😂😂😂
