torsdag 4 januari 2018

4:3 Om att alltid vara i underläge

Det finns solklart en viss frustration i att försöka lära sig en sport där man från början är hänvisad till att på sin höjd bli medelmåttig. Det finns ju alltid en liten (ofta en stor) detalj att slipa på och till skillnad från när man kanske går och kör ett friskispass eller spinning eller nåt annat som inte involverar en coach som ideliger påpekar, korrigerar och rättar så tappar man lätt självförtroendet. När man som jag dessutom är "bland de sämsta" i gruppen, är tjej bland mestadels män och dessutom bland de äldsta och därmed alltid får stryk, ja då får man mantra "jag gör det för att det är kul" ganska många gånger. För det är det ju. Om man kan släppa prestationen. Om man kan låta bli att försöka bli bättre hela tiden. Å andra sidan vill jag ju det. Jag känner att det nog är dags för mig att få lite mer privat cochning igen, för att hitta tillbaka till "min" fightning, nu är det för många kockar i soppan och jag försöker göra allt på en gång och det blir bara pannkaka. Och blåmärken.

Idag hade vi först teknikronder med low kicks och sedan 2 minuters sparringronder. Det är skitkul och dom flesta "duktiga" killar är hur snälla som helst och låter mig få in en liten träff här och där. Och nån enstaka gång så kanske jag får in något "på riktigt", då känns det som att man vunnit en vm-titel 😂😂😂

Vi avslutade med lite go fys för höftböjare och rumpa. Jag gillar verkligen att träna rumpa. Jag borde göra det oftare 😂😂😂


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Jag blir väldigt glad om du vill kommentera med pepp eller tips eller bara säga att du har läst! /Marina