Det var det vanliga "fredagsgänget" som var på plats, fast just den här releasen tycker jag är svår att göra "tillsammans" med dom andra, det finns inte utrymme för något annat än att överleva själv. Och så bränner den nåt så ini-h-vete i låren.
Men så är det ju det där med grit-döden, det spelar ingen roll hur trött jag var innan eller hur tungt passet är för när man har kravlat sig igenom passet och tittar ut på andra sidan så är känslan i kroppen så enormt skön och då är det värt varenda svettdroppe, varenda mjölksyrehopp och varenda andetag.
Det går liksom inte att inte älska grit!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag blir väldigt glad om du vill kommentera med pepp eller tips eller bara säga att du har läst! /Marina