Lillebror önskade sig kvällsmat från Max på sin födelsedag och i vanliga fall brukar jag köpa nån sallad eller nåt till mig men jag tänkte att jag skulle försöka vara lite "normal" och göra som folk gör mest och "unna" mig lite skräpmat nån gång.
BIG mistake. BIG.
Max har naturligt glutenfritt hamburgerbröd, min plan var en hamburgare och bönsallad. Både bön- och grönsallad slut. Så jag äter en hamburgare (men bara med ett halvt bröd - alltså det är ju inte ens gott? Varför äter man det?) och en stor pommes. Japp, du läste rätt. Pommes. Äckliga, flottiga, ynkliga potatisbitar.
Mådde skit resten av kvällen.
Idag hade vi födelsekalas för lillebror. Till gästerna hade vi köpt glasstårtor från fantastiska Riccardos och som mjölkfritt alternativ deras passionsfruktssorbet. Till fikat också kanelbullar bakade av underbara Sara på Solhaga i Slöinge och naturligt glutenfria bullar från Kullagårdens Glutenfria stenugnsbageri i Veddige. Jag hade inte lärt mig ett skit från igår, och kroppen fullkomligt skrek efter toksnabba kolhydrater och jag tänkte "ah men EN bulle kan jag ju äta, det har väl ingen dött av" Jag menar jag måste ju kunna göra som "normala människor" och "unna" mig en bulle när min unge fyller 6 år.
BIG mistake. HUGE mistake.
Vad händer sen. Jo, jag ska bara smaka pyttelite på passionsfruktssorbeten. Jag vet ju att den är himmelskt god. Min hjärnas definition på pyttelite? #intesåväldigtlitenej Det var väl tur att det bara fanns en halvliter.... #herregudjagärinteklok
3 timmar senare får jag en sån jäkla huvudvärk. Mår skit igen.
Kollar på Mello och försöker ta mig tillbaka på banan med lite kokos-kaffe. Funkar sådär. Helt plötsligt har jag ätit en påse chips också. För det är ju synd om mig. För jag är ju sjuk. (Jag har faktiskt varit sjuk HELA februari så det fattar ni va, hur synd det är om mig?)
HelvetsSatansJävlaFörbannadeSkit.
Ingen panik! Se det som ett bra lärotillfälle istället och memorera ordentligt hur äckligt du mår, så du inte kommer vilja äta nästa gång.
SvaraRaderaKlart man ska unna sig - sådant som man vill äta, tycker är gott, inte mår jättedåligt av och inte äter i vardagen. Annars är det inget positivt ju! Då blir det som en bestraffning istället för något extra utöver det vanliga. *kram*
Jag har hamnat på samma punkt med lösgodis - jag brukade älska det och kunna äta brutala mängder. Nu mår jag illa efter typ 5-10 bitar. Det går inte. Alldeles för äckelsött. Svårt för hjärnan att hänga med dock, den tycker fortfarande att det ser jätteinbjudande och gott ut. Det tar ett tag att ställa om sig med sådant där och verkligen sortera in det under saker man inte gillar (längre)...
Jag mår fortfarande illa. Och för mig är det sociala trycket svårast faktiskt. Att ses som "icke-normal"
RaderaVet så väl vad du menar med att man bara vill vara "normal". Men du på det igen! Av med offerkoftan och gör det du kan för att ta dig tillbaks. Du kommer vakna upp en dag och känna dig frisk som en nyponros men tills dess gör det du kan - steg för steg!!! Jag hejar på dig!!!!
SvaraRaderaTack för pepp Tina! <3 Jag bryter ihop lite nu så kommer jag igen sen ;-)
Radera