måndag 4 februari 2019

2019:6:1 Om att inte vara tillbaka på banan, eller ens på rätt kontinent...

Först, detta har inget som helst med coach Garry att göra, den stackars mannen gav mig tom en massa extra teknikcoachning efter passet, men vad hjälper det när övningen för dagen är den som tar alla mina kroppsliga tillkortakommanden och multiplicerar dem med 100.... I present to you...

Fucking-jävla-Frontsquat

En stor del av min kropps krämpor härrör från en låst bröstrygg. Den plus mina orörliga axlar (pga låst bröstrygg i många år), min stukade fot, min menisk-på-väg-att-bli-bra och dessutom min oförmåga att aktivera sätesmusklaturen och "dra in svansen" när överkroppen är framåtlutad blir liksom bara bananas fel när jag ska ha vikt på framsidan av kroppen som kräver att jag trycker upp armbågarna och därmed sätter belastning på bröstryggen vilket då ger ännu sämre aktivering i bottenläget och därmed faller knäna in och för att undvika att menisken far illa så får ländryggen stryk istället. Ja ni hör ju.

Försökte få lite stöd av en god vän som bara tyckte jag var stupid stubborn som inte bara bytte övning 🙄, det var ju inte den som var på passet... jag VILLE ju klara det. Men visst, jag borde a) ha kollat programmeringen och inte anmält mig eller b) bytt till en kb och kört goblet squats vilket inte belastar bröstryggen på riktigt samma sätt. Men nu gjorde jag inte det. Nu gjorde jag 10+9+8+7 frontsquat med 20 kg. Sen satte jag mig ner och grät. Kände mig lite som matadoren i tjuren Ferdinand...

Innan det så hade vi kört lite uppvärmning med medboll och teknik med stången. Allt mycket bra och mycket proffsigt.

STOR Eloge till Daniel och Janne som verkligen försökte peppa och dra mig i mål men det gick inte. Jag kunde inte. Jag ville inte mer.

Bryt ihop och kom igen. Ikväll är det det här humöret.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Jag blir väldigt glad om du vill kommentera med pepp eller tips eller bara säga att du har läst! /Marina