Jag är rädd för en massa saker, att att vara ensam (fast jag är rysligt introvert), att jag ska misslyckas (fast jag tycker om att ta risker) och att inte hålla ihop min ekonomi (fast jag är en shopoholic).
Jag är rädd att inte kunna flyga som tordyveln i skymningen, att saker ska putta på varandra i fel ordning och att istället för en ljus framtid väntar kaos.
Igår var jag på West Coast Battle med min thaiboxningsklubb och det blev så tydligt vad jag saknar. Gemenskapen. Glädjen. Och i just det sammanhanget också känslan av tillit till andra (vi slår trots allt på varandra).
Samma känsla av gemenskap och kamratskap finns på gjuteriet. Men just nu står jag mest utanför och tittar på när dom andra har kul. Det blir dubbelt jobbigt.
Jag går alltså just nu inte bara miste om goa endorfiner utan också två viktiga sociala sammanhang, i en period när jag verkligen hade behövt båda. Ett faktum som skapar ringar och som puttar mig i fel riktning, och som också gör mig rädd.
Träning är verkligen inte bara träning för mig längre. Det är en av mitt livs grundpelare. Det har blivit så tydligt dom senaste månaderna.
På 55 minuter gjorde jag idag min rehab som i wod-format hade sett ut så här
FT - Timecap 60 minuter
10 skulderbladsaktivering, hängande
20 hip thruster
30 air squats
40 pushups
60 lunges
2 min static shoulder hold
Och en massa annat, såklart 😘
Jag kan inte flyga men pilatesbollar är roliga....
Jag är rädd att inte kunna flyga som tordyveln i skymningen, att saker ska putta på varandra i fel ordning och att istället för en ljus framtid väntar kaos.
Igår var jag på West Coast Battle med min thaiboxningsklubb och det blev så tydligt vad jag saknar. Gemenskapen. Glädjen. Och i just det sammanhanget också känslan av tillit till andra (vi slår trots allt på varandra).
Samma känsla av gemenskap och kamratskap finns på gjuteriet. Men just nu står jag mest utanför och tittar på när dom andra har kul. Det blir dubbelt jobbigt.
Jag går alltså just nu inte bara miste om goa endorfiner utan också två viktiga sociala sammanhang, i en period när jag verkligen hade behövt båda. Ett faktum som skapar ringar och som puttar mig i fel riktning, och som också gör mig rädd.
Träning är verkligen inte bara träning för mig längre. Det är en av mitt livs grundpelare. Det har blivit så tydligt dom senaste månaderna.
På 55 minuter gjorde jag idag min rehab som i wod-format hade sett ut så här
FT - Timecap 60 minuter
10 skulderbladsaktivering, hängande
20 hip thruster
30 air squats
40 pushups
60 lunges
2 min static shoulder hold
Och en massa annat, såklart 😘
Jag kan inte flyga men pilatesbollar är roliga....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag blir väldigt glad om du vill kommentera med pepp eller tips eller bara säga att du har läst! /Marina