torsdag 9 mars 2017

Om att (försöka) använda huvudet - it is all about the head

Dagens pass handlade om huvudet, på flera olika sätt. Mitt eget och mina träningskompisars. Mitt eget är segt, inte omotiverat men lojt och "inte alla hästar hemma" kanske man kan säga. Det är ovant. Det är dessutom inte optimalt i min sport. 🙄 Särskilt inte när Bi och Niklas teamar ihop ett pass med huvudsparkar. #jomensåatt #fuckeduptajming. Vad som är fantastiskt är att vi har så fin stämning i klubben och att mina klubbkompisar märker att något inte är som vanligt och faktiskt kommer fram och frågar hur det är. Det är träningskärlek det. ❤️️ Bra var att Anna nog var på ungefär samma mentala ställe som jag så vi kunde köra passet på "vår" nivå idag. Ingen av oss känner heller något omedelbart behov av att bli tok-skillade på just huvudsparkar 😉 men som koordinationsträning och som träning i att klara av att anpassa fart och styrka är det klockrent! Jag inser också att just sparkar mot huvud är något som "resten av världen" kanske ser som den här sportens största "fara". Och så är det såklart. Som Niklas sa "skyddar ni er inte mot en sån så finns risken att ni aldrig mer reser er". Makes you think. Såklart. Sporten handlar lika mycket om att kunna försvara sig som att kunna attackera, om att göra det smartaste draget. Huvudsparkar är såklart en del i det, för helt krasst så är knock-out ett bra sätt att vinna en match på. Om man nu tävlar alltså. Vilket jag inte gör.  😉



Trippel-uppvärmning idag, hopprep, ranta-runt-i-ringen och stretch. Sedan teknikronder med bara rundsparkar och duckningar, därefter huvudsparkar som träffar som markering, både "enkla" och "saxade" och till sist lite sparring. Vi mesade lite där jag och Anna och, i alla fall jag, var rätt nöjd med det. Tills coachen säger att vi ska byta partner. oh no. Min sista rond var då mot Kalle "jag behöver vila lite" #tackfördendå Kalle är minst 20 cm längre än mig. Temat är huvudsparkar. Lycka till liksom. 🙄 Det blev mest tema försvar för mig. Så JÄVLA frustrerande att han bara matar slag mot mig och jag kan göra absolut ingenting, zipp, nada, noll. När jag då dessutom känner att jag är lika seg i kroppen som i skallen - ja. Alltså då blir jag förbannad. Det är dåligt att vara arg när man boxas. Jättedåligt. Men han är snäll Kalle, ändå. 😘

Vi avslutade med varsin 2 minutersrond med uppercuts mot partners handskar. Två minuter är jättejättejättelänge. Sedan 2 minuter mage. Jag maskade. Jag hade inte den mentala styrkan att utmana mig idag utan det fick bli mellanmjölk för hela slanten idag. Det gör inget. Jag kommer igen.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Jag blir väldigt glad om du vill kommentera med pepp eller tips eller bara säga att du har läst! /Marina