2019:41:2 När man tänker att nu kan inte bli värre, ja då blir det det. #storyofmylife #open20201

Jag måste ha varit en riktigt svår jävla bitch i mitt förra liv, så mycket ond karma som kommer i min väg så kan jag inte annat än undra. Sedan 6 år tillbaka (och lite till om jag ska vara ärlig) så har jag stridit, slitit, kämpat, gråtit, bitit ihop, varit stark, fejkat till jag har mejkat, gråtit, gjort om, gjort rätt, gjort fel, bitit ihop igen. Ja ni fattar. Men vad jag än gör så säger livet bara "HA HA HA - trodde du du skulle få det lite lätt ? GLÖM DET!".

Så, jag tänkte i fredags, gött, jag har nog klarat av att vända axeln, den känns lite bättre, nu ska jag fortsätta göra rätt saker så ordnar det sig. Idag, ett snedsteg i en trappjävel och jag vrider sönder foten. Igen. Jag har ju båda som stukade sedan förr. Och den högra var en bidragande orsak till att menisken sedan gick sönder. Ankel i storlek tennisboll och det gör SATANS ONT. Faktiskt. Grinar. Messar med Danne och frågar vad som står på proggen. Team. Tänker att jag vill inte ta en plats från nån som faktiskt kommer att kunna köra wodden så jag avbokar mig och tänker att jag tejpar fotjäveln, åker dit och ser om det finns plats och ser om jag kan vara på något i alla fall.

Väl där. Växer. Hornen. Såklart. Skuggade teamet med Johanna och Eva, tänkte ta det lugnt. Eller nej, det tänkte jag inte, men det borde jag. Eller jag försökte. Så nu gör det inte mindre ont i foten. Men ont är inte farligt. Faktiskt. Bara störigt. Tur jag har finfina tabletter att sova på.

Vad jag körde? Jo. Resten körde veckans "open-wod" (kval till vm, typ) i team, men jag körde den själv. 10 rounds for time (TC 15 min), 8 GTOH (stång från mark till raka armar, på vilket sätt man vill) + 10 BFB (bar facing burpees, alltså burpee som avslutas med hopp över stången istället för upp i luften).  Och nu är jag varken 55+ eller ungdom egentligen men det var i den "klassen" jag körde idag, med 15 kilo på stången och gåendes eller småskuttandes över. Gjorde faktiskt 6 rundor, blev lite imponerad av mig själv. 60 burpees liksom. Hade jag inte haft ont i foten hade jag not split jerkat GTOH men nu vågade jag inte det så det blev vanliga push press istället.

Sedan körde vi en AMRAP, team om 2 TC 20 min. (Vi gjorde precis ett varv)  där jag alltså skuggade Eva och Johanna och då gjorde hälften av repsen nedan i sync (nåja, nästan) med Johanna.
1000 meter rodd (jag körde ski-erg medans Johanna rodde 500 m)
100 KB-svingar 16 kg
90 air squats
80 situps
70 marklyft (40 kg)
60 pushups
50 jumping jack (gjorde jag inte)
40 Slamball (hade nog typ 11 kg, för lätt eg.)
30 pullups (jumping)
20 wallballs (3 kg)

Sen var jag död. Som vanligt. Men jag reste mig. Som vanligt. Sen körde jag lite axelrehab
inåt- och utåtrotationer
latsdrag
studsa boll
framåtlutade flyes.

Sen gick jag hem.