Ja, snälla kan nån purramedic-a mig? Tisdag blev rehab-dag. Det var bra. Onsdag åkte jag en snabb sväng till London - betydligt mindre glamoröst än det låter- var hemma 2 natten till fredag efter att ha suttit massa timmar på Heathrow i vänta på att få lyfta. Började känna av halsen på natten där men hoppades att det var flygplansac-n. Vaknade helt klubbad fredag lunch, ont i huvudet och ont i halsen och ont i kroppen.
FAN FAN FAN FAN
Så, idag blev det sjukvila istället för Thaiboxning och i morgon blir det sjukvila istället för styrketräning. Och jag känner mig så ynklig, liten, ledsen och helt ur fas. Jag försöker hämta upp känslan efter benpressperset i söndags men det grusas av att jag, just nu inte har en aning om när jag kan köra nästa PT-pss (mer om det senare).
FAN FAN FAN FAN
Jag hatar att leva i limbo. Att inte veta, Att inte ha en plan. Jag suger på att acceptera och bara leva i nuet. Jag vill ha en plan. Just nu är jag helt planlös och bara klafsar runt i mitt eget ältaträsk.
Lyftkran någon? Bärgningsbil? Eller en kram kryddad med lite förkylningsbaciller kanske?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag blir väldigt glad om du vill kommentera med pepp eller tips eller bara säga att du har läst! /Marina